Varje målning har ett stadie då det känns som om att allting blir fel. Ett av det svåraste som finns är att då fortsätta. Trots att jag har varit med om det tusen gånger tidigare känns det just då helt tröstlöst.
Känslan dyker oftast upp då jag har startat bra och ska gå vidare. Jag lägger till en liten detalj vilket leder till ett visuellt magplask. Då får man liksom förlita sig på rutinen och fortsätta, lägga till ännu ett objekt som tar blicken bort från det felande...
Vinylfärg på laminerad mdf.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)